Trots att vi har det hur kul som helst och jag känner att jag aldrig vill åka hem, så är det jobbigt. Jag är i Göteborg och Johanna är i viken, snart är hon påväg till New York. Jag vill bara till henne nu och krama sönder henne. Bara ligga i sängen och bara glo, bara får vara i närheten av henne de sista timmarna. Nu låter det som vi aldrig mer kommer ses. Men så känns det när en bästa vän ska flytta ifrån en. Jag lovar er, det är hemskt :( Tårarna bara rinner, men jag vill kunna vara glad för henne. För jag vet att det är det här hon vill. Och det är ju trots allt bara fyra timmar emellan. Visst, man kan inte bara åka till varann sådär på 20 minuter. Men ska spendera så många helger jag kan hos henne.
Det kommer bli ett sånt tomt hål i mitt liv nu. Hon har alltid funnits där, sen vi var bebisar. Alltid vid min sida. Det är tungt, men man får väl tänka att det är som att ha ett distans förhållande! Man saknar varann mer och man njuter verkligen av att träffa varann.

Men nu till Götet. Det har spöregnat hela morgonen så planerna för att gå på stan blev ändrade. Men nu har de slutat så vi får väl skynda oss innan de börjar igen! Måste fixa mig, PUSS