Förstår att ni blir helt nollställda när det kommer upp en bild på mig och honom. Och jag ska säga er, att det blir jag med. För jag trodde verkligen att alla bilder var borta från bilddagboken, bloggen, facebook, och hela datorn. Men icke. När jag satt och sökte långt från mapp till mapp för att hitta någon rolig bild till ett inlägg, så hitta jag en mapp med namnet "freddakisen". Och var bara tvungen att kolla, och titta tillbaka i tiden. Jag vill absolut inte ha honom som min pojkvän igen, aldrig mer. Vänskapskänslorna kom redan runt vår ettårsdag, har jag kommit fram till nu. Det var därför det sista halvåret inte var det bästa.. Men han kan verkligen inte förstå vänskap. Jag har försökt, försökt hela tiden, trots det svinet han har varit, att bli vänner. Men vad gör han då? Jo, istället är han kaxig och spydig och är så grymt avundssjuk som det bara går. Jag förstår inte vart han vill komma. Han verkar inte förstå att jag går vidare, och nästa kille i mitt liv inte kommer att bli han. Även att han säger att han inte vill ha mig längre, så tror jag det sitter där inne. Någonstans är det så att han inte kan släppa mig. Han kommer aldrig erkänna det och jag kommer aldrig tjata om att han ska erkänna det. Men jag står fast vid det och vad har han annars för förklaring på sitt beteende?
Jag är så trött på att bli "trackad" av honom hela jävla tiden. Han lyssnar inte en stund på vad jag har att säga, att han ska lägga av. "haha:D" får jag till svar. Hur seriös är killen?
Och jag vet att snart är vi vänner igen, men lika snabbt blir vi som katten och råttan. Vi kommer aldrig få en stadig relation igen, fastän det var de vi bestämde när vi var tillsammans. "Om det tar slut så ska vi va lika bra vänner som innan, och vi ska kunna lita på varann, säga allt till varann, trösta varann". Ja, vart tog nu det vägen? Jag har litat på honom nu efteråt och öppnat mig för honom hur mycket som helst, konstigt nog.. Jag både ångrar och ångrar inte att jag gjorde det. För även om jag verkligen ogillar honom för det mesta, så känner jag mig trygg med honom. Det är trots allt han som har funnits där en lång tid, och faktist älskat mig så som jag har älskat honom.